Staden är faktiskt inte ens större än ett torg. Det är borgen för hennes hem och ändå avskyr hon stället. Ingen och alla vet om henne på samma gång. Kanske handlar allt om bronsfärgat hår och kopparfärgade ögon, eller tvärtom. Folk visste ju egentligen ingenting. De hade fastnat mitt ute i ingenstans. Värst av allt var att en önskan faktiskt hade gått i uppfyllelse. Naturligtvis skulle det väl aldrig ha blivit så här. Färgerna hade både klarnat och blivit suddiga på samma gång. Men önskningen skapade hela världen. Den gjorde att hon hade kunnat resa tillbaka 50 år i tiden.
