Det kändes som att någon gick bakom henne när hon i skymningen genade hemåt genom kyrkogården. Hon vände sig om, men det fanns ingen där. Även hennes hund reagerade, han sträckte upp nosen och vädrade oroligt i luften.
Hon snabbade på stegen. Den obehagliga känslan kom närmre inpå, något verkade nästan kittla henne i nacken.
Plötsligt förändrades ljuset runt omkring, konturlöst och svajande, som dansande skuggor från en svunnen tid.
När hon närmade sig grinden ut från kyrkogården vände hon sig återigen om. Som på en given signal lyfte hundratals kråkfåglar samtidigt från de stora trädkronorna medan mörkret sänkte sig.