Hon tog barnet. Det var inte hennes – än.
”Det blir bättre så här”, viskade hon medan hon lyfte upp babyn.
Hon tryckte den lilla mot sig och strök henne lugnande över ryggen. Vad skulle hon göra om flickan började gråta högt? En hand över munnen kändes brutalt, men ett måste i en nödsituation. Hon fick inte bli stoppad nu.
De gick ut i natten och hon visste att det hon just gjort var själviskt. Barnet gnällde lite och hon vyssjade det. Skulle detta verkligen gå? Skulle hon kunna knyta an till denna lilla person som om den vore hennes egen?