Hundra ord

Dotterlös

Christina Nordlander

Går jag till affären stannar jag vid hyllan där jag valde hennes snörskor, mjukt skärt läder med små hjärtformade silverbrickor på snörena. I leksaksavdelningen står den LED-upplysta elefanten som är stor nog att sitta på. Hon började gråta när jag vägrade köpa den, och nu undrar jag om något hade kunnat vara annorlunda. I grönsaksdisken springer hon och klappar på de svällande gröna zucchinierna. Kanske finns det fortfarande några kvar som har hennes hudpartiklar på skalet.

På lekplatsen driver hennes ben gungorna.

Där, på andra sidan häcken, ett blänk av silver vid markytan och ett glittrande skratt.

En vuxenröst svarar.