Karin hade värmt välling och satt och väntade på att den skulle bli lagom varm. Det gjorde Thomas också. Det hördes på hur han gnällde. Som en hund.
Så stack Karin ner pekfingret i vällingen, nickade och ställde ner vällingen framför ungen. Han grep tag i muggen och lyfte den till ögonhöjd, sedan släppte han den och började gnälla igen. Han tappade muggen med flit, det syntes i ögonen på honom. När Karin torkat upp satte hon sig igen. Efter några sekunder vände hon sig mot köksfönstret. Hon nickade för sig själv och viskade:
”Jag hatar honom… fattar du det…”