”Bränt barn skyr elden”, hade han sagt. ”Du är elden”, lade han till.
Som om hon inte hade förstått det. Som om hon var trögfattad på något vis.
Inte ett ord på åtta månader.
Elden pyrde och flammade men falnade inte.
Nu var han alltså tillbaka. Hemma igen efter sin ”utbildningsresa” till Indien, hemma efter något slags internationellt och spirituellt horande. Stärkt, bildad och redo att låta elden ta honom, antydde han. Bara hon satte hans själ i brand.
Elinor plockade fram två kristallglas och det speciella leendet avsett för objudna gäster. Blandade en cocktail på skopolamin, vodka och päronsoda.