Dörren vibrerar svagt när jag knackar lätt med fingertopparna.
– Gissa låten!
Jag börjar om och knackar i en ofattbar rytm. När jag är klar upprepar jag uppmaningen. Det hörs bara tystnad från andra sidan dörren.
Det var inte alltid så: tystnad och känslolöshet. Oviljan att svara och prata och informera om vad som hänt under skoldagen. En gång var dagarna fyllda av skratt och skrik. Det sägs att ju äldre de blir, desto lättare blir vårt jobb.
Jag knackar den där rytmen igen. Gissa låten! Det hörs bara tystnad från andra sidan dörren.
Jag vet inte om jag håller med.