En morgon vaknade hon och var – glad. Hon blev förbluffad. Det hade inte hänt på evigheter. Hon hade vandrat i mörker så länge. En ändlös förtvivlan. Hopplöshet som gnagt på hennes själ. Och plötsligt – var allt borta. Utanför lyste solen. Hon skrattade till. Sen klädde hon sig. Hon tog nytvättade fina kläder. Utan att äta frukost gick hon ut i solljuset. En lätt vind fläktade. Den fick stryka mot kinden. Leende strosade hon längs gatorna, njöt av blommornas dofter och lyssnade på fåglarnas kvitter. Sen gick hon ner i tunnelbanan och hoppade framför ett tåg – för hon ville dö lycklig.
