Och så har han återigen stulit allt syre, allt ljus, och återigen invaderat våra sinnen. Jag sitter här med en knapp framför mig. En blodröd, knytnävsstor knapp, som stirrar upp mot mig. Om jag trycker på den, kommer han att dö. Fast jag är långt borta, och ingen kommer någonsin att få veta. Men ska jag trycka? Blir världen bättre av det? Har jag rätt att trycka? Jag är osäker. Det är ett väldigt stort steg att ta. Ett avgrundsdjupt steg. Kanske allt blir etter värre. Eller också inte. Jag vet inte.
Jag tittar på knappen.
Jag trycker ner den.
