En regnig oktoberdag låg det en död padda i Katjas soptunna. Och dagen efter, en till.
När hon gick ut till tunnan den tredje dagen bävade hon inför vad hon skulle få se. Skulle ännu en livlös klump ligga inuti den dunkla plastbehållaren?
Hon öppnade locket med darrande fingrar, men till hennes stora lättnad såg hon bara det som hörde hemma där: proppfulla vita ICA-påsar och några hopknycklade matavfallspåsar.
Men precis när hon skulle stänga locket hörde hon något. Ett kväkande.
Men… lät det inte också som…?
Hon böjde sig ned. Jo, visst lät det som om den viskade…
”Katja.”