Det är dags för mat. Men han har glömt det. Igen.
Det är dags för mat och jag letar upp honom, sätter mig framför honom och försöker att förklara att det är fel att låta mig vänta. Men han ignorerar mig.
Jag följer efter honom. Försöker få honom att ändra sig. Hoppar upp, men han tar inte emot mig som jag hade tänkt utan faller istället ner för trappan.
Han landar med ett brak och ligger kvar där nere. Jag skyndar mig ner. Det är dags för mat. Jag slickar hans ansikte. Det är salt.
Det är dags för mat.