Vi är varandras hemlighet. Hon finns även på dagarna: jag vet det, för jag ser henne emellanåt. Vi är andra människor då, vi tillhör andra.
Jag släpper in henne när barnen har somnat och mannen försjunkit i sitt. Vi är ljudlösa. Ordlösa. Hon kysser mig, låter sig inte vänta. Händerna letar sig innanför, blottar. Vi kommer in i varandra sömlöst, ivrigt. Vi är en: jag känner henne som jag känner mig själv.
Efteråt kysser hon min hals. Alltid min hals.
Sedan går hon lika tyst som hon kom. Jag brukar se efter henne, hur mörkret sluter sig kring hennes siluett.