Du stirrar på mig. “Sluta stirra på mig!” försöker jag skrika, men min röst bryts och orden blir till ett svagt väsande. “Ge mig bara något, ett enda ord.” Mina snyftningar fyller hela rummet.
Jag vill slita dig i tusen stycken. Paniken sprids i min kropp. “Hur kan du göra detta mot mig? Säg någonting!”
Men hur mycket jag än skriker svarar du inte. Din apatiska kropp ligger framför mig och dina ögon gräver sig djupt ner i min själ. I din panna lyser såret rött och klart och bredvid dig ligger pistolen som hjälpte ditt hjärta att sluta slå.