Solen smekte min hud och vattnet svalkade mina fötter. Precis i den stunden visste jag att inget någonsin skulle bli detsamma igen. Men ingen annan visste, bryggan jag satt på kanske visste?
Den kanske kände när vikten lättade från mina axlar; jag tryckte inte ner den lika långt under ytan längre.
Men om någon annan såg mig skulle de bara se en kvinna, sittandes längst ut på en brygga med fötterna i vattnet. De skulle inte se mannen som låg på botten och stirrade upp på mig, de skulle inte heller se hur luftbubblorna precis slutat stiga upp till ytan.