Byggnaden var tyst runt mig på väg till chefens kontor. Jag passerade andra dörrar och såg bara skuggor innanför glaset. Jag gick in och satte mig, med telefonens släta tyngd mot låret. Jag ville kolla att den var tystad.
Jag hade väntat mig att han skulle börja, att han skulle skälla ut mig. Så snart jag mötte hans blick trodde jag inte längre att det var skälet. Han såg på mig som om han såg något användbart.
– Vi har en ny post öppen, sade han. Nu när du är befriad från tidigare förpliktelser.
En paus.
– Svara.
Och min telefon vibrerade.