Det är krig på tv:n. Missiler avfyras från höger till vänster och från vänster till höger. En kavalkad av sprängladdningar viner genom luften. De skjuts inte iväg för att skada, utan för att döda.
I samma sekund som missilerna träffar sina mål rullas ritningarna för en vedergällningsattack ut på offersidans ovala bord. Det tar bara några sekunder, sedan är hämndaktionen sjösatt. De kostymklädda männen gnuggar sina händer.
Vad hände med respekten? Har världen alltid varit så hatisk?
Jag orkar inte se hemskheterna och stänger av. Stillheten är öm, som en smekning.
Det här var sista gången jag såg partiledardebatten.