Författare: Hundra ord

Min trognaste ägodel är en grön glasvas, skuren i stjärn- och snöflingeliknande mönster. Halvt vissnande snittblommor hänger över kanten. Den står på en fönstersmyg i marmor, i en tom vindskupa.…

Skulle hon verkligen med? Men sen ringde Berit och kanske skulle Kjelle. Bara en öl i baren. En ny DJ pumpade 70-talsfavoriter. Rock the boat. Hon satt. Satt och längtade.…

Bor på landet sedan en tid. Kommer hem sent. Har träffat en vän i stan. Sätter nyckeln i låset. Visst går det lite trögt att vrida om nyckeln? Eller var…

När vi var och hälsade på mormor och morfar låg jag utsträckt på den vita skinnsoffan i vardagsrummet och spelade på den vita paddan. Morfar spaljerade rosenbuskar i trädgården som…

Hon tog barnet. Det var inte hennes – än. ”Det blir bättre så här”, viskade hon medan hon lyfte upp babyn. Hon tryckte den lilla mot sig och strök henne…

Solen smekte min hud och vattnet svalkade mina fötter. Precis i den stunden visste jag att inget någonsin skulle bli detsamma igen. Men ingen annan visste, bryggan jag satt på…

I källaren kunde vi sitta ostört i flera timmar medan Ivans pappa sov i fåtöljen uppe i vardagsrummet. Ibland hörde vi hans snarkningar hela vägen ner för trappan, men då…

Du stirrar på mig. “Sluta stirra på mig!” försöker jag skrika, men min röst bryts och orden blir till ett svagt väsande. “Ge mig bara något, ett enda ord.” Mina…

Hon var klassens loser. Hon var aldrig med på någon fest, gick själv på rasterna, hade alltid de fulaste kläderna och vi såg nog till att hon fick veta det.…

Det kändes som att någon gick bakom henne när hon i skymningen genade hemåt genom kyrkogården. Hon vände sig om, men det fanns ingen där. Även hennes hund reagerade, han…

Byggnaden var tyst runt mig på väg till chefens kontor. Jag passerade andra dörrar och såg bara skuggor innanför glaset. Jag gick in och satte mig, med telefonens släta tyngd…

Det var en blåsig novemberkväll och den råa skånska kylan trängde sig obevekligt under glipan i hennes halsduk. Varje vindpust kändes som en påminnelse om allt det gråa och trista,…

Det blev så tyst. Sofia lyssnar, inte ett ljud. Alma sitter inte kvar på köksgolvet. Hon är snabb nu när hon har lärt sig gå. De måste hitta ett hus.…

Och så har han återigen stulit allt syre, allt ljus, och återigen invaderat våra sinnen. Jag sitter här med en knapp framför mig. En blodröd, knytnävsstor knapp, som stirrar upp…

”Bränt barn skyr elden”, hade han sagt. ”Du är elden”, lade han till. Som om hon inte hade förstått det. Som om hon var trögfattad på något vis. Inte ett…